Oops!
Bilden under är lånad av Josephine Dawson! http://josephineesparrow.blogg.se
/Christine Cili Laura Hellström
Begging you to adore me.
Pfft.
Fast det inte egentligen är någonting särlskilt, så blir allt smått något idiotstort.
All jävla press från allt & alla, det är inte klokt vad det blir tungt.
Det tar kol på mig. & jag känner bara hur jag håller på att gå in i väggen.
Måste göra något.
/Christine Cili Laura Hellström
XoXo
Begging you to adore me.
Jag åt, kanske en halv smörgås, då var jag tvungen att spy upp det.
Jag svälte migsjälv i dagar, kanske bara drack vatten - i en vecka.
Ibland kunde jag slänga en hel matkasse, med ny mat - för det fanns en risk att jag åt det annars.
Varje gång jag väl åt - så visste jag att ångesten väntade.
Om man ser mig idag, naken, så skulle man aldrig tro att jag har haft ätstörningar. Det kanske man aldrig behövde tro. Men tiden det var värst gick väl aningen fort över, så jag tappade inte så mycket i vikt. Det hann jag inte eftersom jag aldrig svälte mig någon längre tid, utan började kräkas istället. I alla fall ett tag, innan jag svalt igen.
Det jobbigastemed min ätstörning var det som aldrig syntes, all ångest jag fick när jag åt. Jag började hata mat på ett helt annat sätt. Mat förknippades som äckligt, och vissa gånger kunde jag få ångest när jag gick i matbutiken.
En tjock människa var det äckligaste att se, speciellt när den åt...
Jag hatar att jag kände så & jag vill inte vara sårande mot någon, det var min ätstörning och mina ideal som talade, inte jag ~
...När jag sitter här och tänker tillbaka på det, så känns det ännu bättre att få skriva att det är över.
Jag tycker nu om att äta, jag får inte ångest längre. Jag kräks inte längre, det är snart ett år sedan jag gjorde det sist. Jag skulle vilja påstå att jag är fri - men medveten om att det kan komma tillbaka.
Jag är stolt över migsjälv & njuter ännu lite mer av livet.
Jag skriver för min skull - för påminnelse ~
/Christine Cili Laura Hellström
Don't you forget about me.
Jag hatar att jag måste, verkligen måste, göra något för att sätta en gräns mellan "må bra" & "må dåligt".
Den här gången rakades mina ögonbryn bort - fuck.
Som en präglad "periodare" blir det jävligt svårt att hålla koll, om man inte sätter någon slags stämpel.
Dock kommer jag se ut som skabb om jag fortsätter så var tredje vecka.
Be mig bara att hålla mig lugn, för är man lugn så löser det sig väl?
/Christine Cili Laura Hellström
Don't you forget about me.
Jag vill ju bara må bra, jag gjorde ju det nyss.
Men jag får alltid samma panik, när jag på samma sätt som alltid märker att min omgivning börjar svaja.
Jag försöker tänka på mina drömmar, om jag nu fokuserar tillräckligt på dom att det ens kan kallas drömmar.
Men jag vet vart jag vill, utan tvekan. Det vet jag.
~Jag ska bli tattuerare - det har jag bestämt.
Bara för peppandets skull.
Dock skulle jag behöva lite påminnelse.
Kanske borde jag rista in i köttet på mig, allt som representerar mig. Så jag inte glömmer.
/Cristine Cili Laura Hellström
Trendig mössa - Helvete heller
Nu ska jag vara en sådan ni hatar. En sådan som säger vad som är rätt och fel. En sådan som tar ställning.
En moralkaka.
En morsa.
Jag antar att det är lilla söta blondinbella som skapade trenden, genom en gratismössa som hon fick. En vanlig stickad mössa, med en pälsboll på. Biig deal?
Ja!
För det innebar att varenda liten jävel skulle ha en sån liten söt mössa, & det går nu att läsa på nästan varenda stor blogg om vilken trend & vilket "MÅSTE" det är denna vinter.
Enda krukset, anser jag, är att det gynnar pälsindustrin något så enormt. Titta bara på alla jävlar som ska ha en sån mössa. Visserligen är det bara en liten boll, förtröstligt tycker vissa, men det vore naivt att tro att det skulle gynna mindre för att det är en liten pälsdetalj, och inte en stor. Pälsdetaljer överhuvud taget är en hit just nu.
Den lilla pälsbollen kommer från Blårävar, som föds upp endast för pälsen. Precis som minkar. Men den historian känner man förhoppningsvis till. Djurplågeri av hög grad.
I sverige är det dock förbjudet att föda upp blårävar för pälsens skull, men det sker i norge, kina & inte minst i Finland. Finland levererar 27 procent av pälsen på väldsmarknaden. 1,9 miljoner skinn per år.
I min åsikt är det ansvarslöst att bära päls, & trendigt, ja det är ju bara skrattretande att det kallas. För alla dom som tycker att det är dyrt och glamouröst att bära päls - kolla igen, det är snarare trashigt och skabbigt.
Ungefär som om kissie, med resten av bloggänget, är helt omedveten om detta, och inte alls nonchalanta. Om man vet vilket jävla helvete vi utsätter dessa djur för, varför fortsätta stödja skiten?
Det är ju ingen tvekan om att det är pengar som styr i grund & botten, men som konsument har man ett val att inte låta sig bli påverkad - så, bojkotta den lilla skitmössan.
/Christine Cili Laura Hellström
Don't you forget about me.
Jag känner mig tuff och nyskapande.
Helt jävla vacker!
Hur tänkte jag där?
När jag klippte av allt mitt hår, förutom min lugg.
Och unnade migsjälv en chelseycut?
Grejen är den att jag inte tänkte särskilt mycket. Jag är spontan, och det in i benen.
Dessutom hjälpte Jessica Hoij & Josephine Dawson mig med beslutet.
Det kändes så skönt att klippa av det. Bara klippa hej vilt, och se hur mitt hår trillade ner i handfatet.
Onödigt djup som jag är, så kändes det som att jag klippte bort gamla trasiga delar av mig & mitt liv.
Att klippa bort det gamla, låta det nya friska växa fram.
Det kändes bra, som en överraskande pånyttfödelse.
Jag måste säga att jag beundrar mitt mod att göra detta,
Jag hade beundrat vem som helst som klippte av sitt hår utan vidare eftertanke.
Jag går nu stolt, med min nya karaktäristiska frisyr ♥
/Christine Cili Laura Hellström
Hon blev bunden.
Leopardsjal & Knullkoma.
För att duktigt följa upp mitt inlägg om att sex bunden, så skriver jag nu det här.
Det känns lite ovanligt att skriva recensionsliknande texter om sitt sexliv. Men är man fri så är man.
Synd att jag inte följer upp mina läxor lika duktigt.
Med tanke på min nyfikenhet angående att vara praktiskt taget armlös under sex,
så var det tvunger att testas. Och nu är det testat.
Jag skulle bara vilja säga TopNoch.
Fem TOAST ◊◊◊◊◊
Ja, grejen är den att det inte alls var dysfunktionellt. Så länge mannen vet vad han ska göra,
så behövs visst inte armar. Jag kan vara ensam, eller i alla fall en av få, som tänder på sånna saker,
& säkert sjukare saker också för den delen.
Och att då bli bunden, kunde inte varit bättre. Mig passar det utmärkt.
Det gav en underbar kick, en god känsla.
Åh.
Sexualitet ger en frihet.
Att kunna ha sex, är att också kunna vara fri ♥
/Christine Cili Laura Hellström
Don't you forget about me.
Kom ihåg att alla svin har ett slaktdatum.
/Christine Cili Laura Hellström
Att bli bunden?
Jo, såhär är det.
Jag och min vän satt och samtalade om sex. Och upp kommer det att jag faktiskt vill bli bunden under sex.
Dags att reflektera!
Min kära väninna tyckte dock inte att det skulle vara funktionellt & blev lite förvånad.
Jag menar, hur dysfunktionellt kan det vara?
Som bevis så band hon mig, precis som jag beskrev, med båda händerna bakom ryggen.
Sen välte hon mig och skrattade!
Inte alls vad jag menade kanske, men det var kul. & därför kan jag förstå om det faktiskt såg uppenbart dysfunktionellt ut. Med tanke på att jag skrattade så jag grät & nästan, nästan, kissade ner mig i all spänning.
Så, nu kommer det alltså till att bevisa motsatsen. Jag tror minsann att det går att ha sex bunden.
Utan att få en "fitta" på ryggen, utan att se totalt oattraktiv ut & helt utan att vara lika rörlig som en skalbagge.
Jag ska bara se till att ha sex - fastbunden och så...
Sen är det upp till bevis hur dysfunktionellt det egentligen är.
Jag menar, att döma av porrfilmens alla omtagningar så går det nog inte lika smidigt som på film.
Vad tycker du?
Är det sjukt och konstigt att vilja bli bunden?
& hur funktionellt är det att ha samlag utan armar?
Bild från Google.
/Christine Cili Laura Hellström
mt eden - what's below
Don't you forget about me.
Dialog mellan mig.
- Just nu?
- Ja precis nu.
- Jag känner mig mest ensam. Lite trasig.
.
Jag har kommit på, att jag har fått nästan allt jag ville ha nu.
För att förklara lite snabbt, så gjorde jag en lista någongång i början av november.
& jag jag skulle fixa allt på listan innan året var slut.
Det misslyckades jag med - men det är okej.
I vilket fall som helst har jag nästan allt nu.
Jag har min dator.
Jag har mina svalor.
Jag har min navelpiercing.
& det gick så fort. Jag hann knappt lägga märke till att det skedde.
& jag fixade det helt själv.
Nu saknas bara ett par nazikängor & en gitarr <3
/Christine Cili Laura Hellström
Don't you forget about me.
Om vi törs, så kan vi se tillbaka på våra egna liv & se alla misstag vi gjort.
Alla kommer nog på någonting, som vi kanske önskar att vi hade låtit bli.
Eller gjort annorlunda.
Men att fela är mänskligt men det krävs mer för att kunna förlåta.
Egentligen vill jag vända ryggen mot allt som skadat mig.
Egentligen så vill jag inte förlåta. Jag vill bara gå.
Och allra minst vill jag ha förståelse för något som har skadat mig.
Dock vet jag själv, när jag gör mina misstag, som den enkla människa jag är.
Hur mycket jag själv ville ha en andra chans.
& hur glad det gjorde mig att få den.
Det är lättare att förlåta när man kommer ihåg alla gånger man själv behövt förlåtelse.
Det är lättare att förstå ett svin, när man kommer ihåg alla gånger man råkat bli ett själv.
Alla gör vi misstag - vi är inte mer än människor.
/Christine Cili Laura Hellström
Mind is a razorblade.
Modell: Jag
Fotograf: Jessica Höij - jessicahoij.blogg.se
"Det var sex, droger och fetischer på min tid"
/Christine Cili Laura Hellström
Don't you forget about me.
Två svalor för frihet - förevigt på min kropp.
Mycket prat har det varit om dessa svalor, under en lång tid.
Äntligen sitter dom där. Det kommer dom göra föralltid.
& med det, sitter friheten i skinnet på mig.
Så mycket som jag tillåtit att hindra mig, allt som höll mig tillbaka.
Inte minst jag själv. Jag kan inte leva så.
Det här är mitt liv. Jag bestämmer & jag är fri.
Jag kan göra allt jag vill. Och jag kan det bara för att jag vill ibland.
Är det inte så det ska vara?
Det ska mina svalor påminna mig om.
Att livet är för kort för att folk ska bestämma åt en.
Att jag är fri att tycka & göra som jag vill.
Att jag aldrig, aldrig mer ska låta något hålla mig tillbaka.
Att sitta i en bur är inget liv.
/Christine Cili Laura Hellström
