Liljemössa

Jag vet att du hatar att jag gråter för ingenting, att jag hatar allt vissa dagar & att jag aldrig gör som jag blir tillsagd. Men jag är glad att du ser det som en del av det underbara med mig.

---

Det var verkligen slut, det hade tagit slut och jag hade förlorat det finaste jag har.

"Det kanske är bäst så, för bådas skull. Ingen av oss mår ju bra såhär ändå."

Kanske var det bäst? Hur ska jag veta? Jag vet att det sved så att tänka tanken att vara utan dig. Att du är den som vet allra mest om mig, att du alltid funnits där vare sig jag ville eller inte.
Jag visste inte hur det skulle bli, för ingenting kunde bli som förut. Jag var så rädd att du skulle försvinna. Som min pojkvän skulle du det, men du är förtfarande min bästa vän. Skulle den också försvinna?


Det rann miljoner tårar när vi var överens om hur det skulle bli. Sen rann det några till. Jag blev mer trasig, och det kändes när jag klev ut ur lägenheten och stängde dörren.

Där var det några timmar i tomrum som inte riktigt gick att smälta. Massa känslor, ångest, ånger, kärlek?
Jag var så förvirrad. Jag hade verkligen förlorat dig, min man, min bästa vän. Det var overkligt. Ett vakum av tårar. Som tur är höll en kär vän min hand i detta vakum.

Du ringde, du bad mig komma ut. Det är klart jag gjorde det, jag gör ju allt för dig. Det gjorde ont att se dig, du såg så ledsen ut.

"Du, jag har tänkt. Och jag vill inte vara utan dig.
Jag vet inte om det kommer att hålla, men
gör det inte det så vill jag i alla fall ha dig så
länge jag kan. Jag älskar dig."

Jag brast ut i gråt igen, jag trodde att jag inte kunde gråta mer, men det fanns visst massor av glädjetårar kvar. Det är klart jag vill det!
Det var vi igen <3






Söndergråten och trött <3


Nu är det vi igen, det var en tuff tid, Men den behövdes för att vi skulle se vad vi lät glida oss ur händerna. Jag älskar dig Richard. Du är min bästa vän, och precis som jag sa den dagen - Du är så mycket mer än en halvt sönderknarkad fotbllshuligan <3

/Christine Cili Laura Hellström