Liljemössa

Jag vet att du hatar att jag gråter för ingenting, att jag hatar allt vissa dagar & att jag aldrig gör som jag blir tillsagd. Men jag är glad att du ser det som en del av det underbara med mig.

---

Det var verkligen slut, det hade tagit slut och jag hade förlorat det finaste jag har.

"Det kanske är bäst så, för bådas skull. Ingen av oss mår ju bra såhär ändå."

Kanske var det bäst? Hur ska jag veta? Jag vet att det sved så att tänka tanken att vara utan dig. Att du är den som vet allra mest om mig, att du alltid funnits där vare sig jag ville eller inte.
Jag visste inte hur det skulle bli, för ingenting kunde bli som förut. Jag var så rädd att du skulle försvinna. Som min pojkvän skulle du det, men du är förtfarande min bästa vän. Skulle den också försvinna?


Det rann miljoner tårar när vi var överens om hur det skulle bli. Sen rann det några till. Jag blev mer trasig, och det kändes när jag klev ut ur lägenheten och stängde dörren.

Där var det några timmar i tomrum som inte riktigt gick att smälta. Massa känslor, ångest, ånger, kärlek?
Jag var så förvirrad. Jag hade verkligen förlorat dig, min man, min bästa vän. Det var overkligt. Ett vakum av tårar. Som tur är höll en kär vän min hand i detta vakum.

Du ringde, du bad mig komma ut. Det är klart jag gjorde det, jag gör ju allt för dig. Det gjorde ont att se dig, du såg så ledsen ut.

"Du, jag har tänkt. Och jag vill inte vara utan dig.
Jag vet inte om det kommer att hålla, men
gör det inte det så vill jag i alla fall ha dig så
länge jag kan. Jag älskar dig."

Jag brast ut i gråt igen, jag trodde att jag inte kunde gråta mer, men det fanns visst massor av glädjetårar kvar. Det är klart jag vill det!
Det var vi igen <3






Söndergråten och trött <3


Nu är det vi igen, det var en tuff tid, Men den behövdes för att vi skulle se vad vi lät glida oss ur händerna. Jag älskar dig Richard. Du är min bästa vän, och precis som jag sa den dagen - Du är så mycket mer än en halvt sönderknarkad fotbllshuligan <3

/Christine Cili Laura Hellström

Igår drog jag igen gardinerna, så det blev mörkt, Jag satte på radion, för tystnad svider. Jag bäddade min säng och la mig där.

Liten & tyst.

Svår & ledsen.

Där låg jag i flera timmar. Jag sov, jag grät, jag skrek och sen sov jag lite till. Det var bara jag och klumpen i magen. Ingen annan. Jag ångrar så mycket. Jag har så mycket ord som vill ut, jag finner dom bara inte. De hittar inte utvägen. Jag slog väggen, jag slog mig själv. Jag ville ut. Men jag kunde inte.

Jag har aldrig legat vaken i en säng så länge utan att onanera.

Igår var dagen då jag blev arg. Riktigt arg, så jag gjorde något lagomt drastisk. En fin förändring.


Jag vet inte om ni minns för ett tag sen, när djurrättsalliansen släppte en insider video om hur sveriges grisar behandlas. Jag tittade på den och grät. Idag såg jag på den igen och jag är helt mållös. Jag grät. Tårar rann för de individer som dödas varje dag.

Igår satt jag hos min kära Farmor & Farfar och i ren rutin såg vi nyheterna, och ett av inslagen fick mig att må illa. Mannen med den värsta djurhållningen av dem alla, Lars Hultsröm, ska anmäla Djurrättsalliansen för Olaga Intrång! Han påstår också att Djurrättsalliansen, som tog sig in för att filma tre gånger, ska ha spridit en smitta bland hans grisar som tydligen ska ha dödat ett stort antal dem. Han påstår också att han har förlorat massa pengar av förlusten.

Här är en artikel som kom ut igår om hans anmälan:
http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article2485225.ece

Jag tänker såhär; är det inte skamligt? Att han, som har vanvårdat så många tusen djur, har mage att anmäla några djurrättsaktivister för olaga intrång? Borde inte han sitte och skämmas? Borde inte han inse vad han har gjort. Har han inget samvete alls?

Det krävs en så fruktansvärt känslokall person för att kunna ha djur så som han, och så många andra grisbönder, har haft det åt grisarna. Hallå Sverige! Vakna nu! Ska det verkligen behöva vara såhär i ett land som faktisk har förutsättningar för att kunna ha det bra för slaktdjur?





Detta har den här mannen på sitt samvete.





Det här gjorde mig så arg.
Arg på alla oansvariga bönder.
Arg på alla människor som vägrar se & förändra.
Arg på mitt land.

Fast mest skäms jag - Jag smäms över att pengar ska vara viktigare än djurens hälsa i sverige.
Jag skäms över alla er som kanske läser detta och sen inte förändrar, för ni ska tydligen promt ha ert bacon?

Jag är nu stolt vegeterian, och jag tackar alla som gör likadant.



/Christine Cili Laura Hellström