strunt.
Ta steget, ingen gör det åt dig.
Det är en hård läxa det där, att kunna rycka upp sig. Att hålla tankarna på plus och inte åt minus. Att vara lycklig fast det har regnat i två veckor...
Fast tiden står still.
Fast man längar tillbaka till det förflutna.
Fast man egentligen inte är lycklig.
Men man lär sig, det kan man alltid göra. Se till vad man har helt enkelt.
Och jag har underbara vänner, underbar familj & en underbar pojkvän.
Jag har en kissekatt också <3
Så varför inte bara vara nöjd?
Jag har mitt liv.
Och tiden rinner förbi.
Så varför inte vara nöjd?
Är det som dom säger, att livet är för kort för något annat?
Eller är det bara min egen inrökta illusion?
För det känns onekligen väldigt långt.
/Christine Cili Laura Hellström
Det är en hård läxa det där, att kunna rycka upp sig. Att hålla tankarna på plus och inte åt minus. Att vara lycklig fast det har regnat i två veckor...
Fast tiden står still.
Fast man längar tillbaka till det förflutna.
Fast man egentligen inte är lycklig.
Men man lär sig, det kan man alltid göra. Se till vad man har helt enkelt.
Och jag har underbara vänner, underbar familj & en underbar pojkvän.
Jag har en kissekatt också <3
Så varför inte bara vara nöjd?
Jag har mitt liv.
Och tiden rinner förbi.
Så varför inte vara nöjd?
Är det som dom säger, att livet är för kort för något annat?
Eller är det bara min egen inrökta illusion?
För det känns onekligen väldigt långt.
/Christine Cili Laura Hellström
Jessicas vackra Foton.
Jessica Höij har fotograferat <3
/Christine Cili Laura Hellström
Höij.
För att hon kan - För att hon vill.
Nu ligger hon här bakom mig och sover, så lugn och oskyldig. Som ett litet barn nästan. Min Älskade vän, Jessica Höij. Klockan 6 skulle jag gå hem, men Jessica bad mig stanna - Och det är klart jag gör lilla du. Bara du är trygg.
Det är därför jag sitter här klockan 08.35, och skriver i min blogg, för att jag väljer att ställa upp lika mycket som Jessica har gjort för mig alla ovärderliga gånger.
Jessica, jag vet inte hur jag någonsin ska kunna gengälda allt du gjort för mig. Du är en ängel. Du har visat mig, lärt mig och fått mig att våga och förstå. Du har stöttat mig, och du har gjort det med den röst jag behövt höra då.
Det finaste av allt är att du känner mig så himla väl, du vet allt om mig, vad jag vill och hur jag fungerar. Och du älskar mig och att jag betyder så mycket för dig, och det gläder mig så när jag tänker på att jag faktiskt har hjälpt dig. Jag kan göra vad som helst när jag är med dig, för du dömer mig inte. Du vet att jag är sjuk <3
Och du, du var precis vad jag behövde när vi lärde känna varandra. Jag var vilsen, det var du med, men du lyckades ändå visa mig vägen jag behövde gå! Och Jag går den än.
Jessica har tagit bilden <3
Alla skratt jag har haft med dig har stärkt mig, ibland saknar jag ditt skratt. Jag saknar ibland ditt unika sätt att inspirera. Du har fullbordat en del av mig - med dig <3
Tack för att du finns Jessica Höij <3 Du betyder sy mycket för mig. Och idag vet jag, Att jag kan - För att jag vill.
/Christine Cili Laura Hellström
Pling.. pling, pling, pling...
Det var dagen då det skulle vara bra. Det hade jag bestämt. För just idag är jag stark. Just idag mår jag bra!
Jag var bara tvungen att bestämma det. Göra mig redo.
Hur ska kunna komma ut ur min jävla drömvärld annars, Det är som en grådassig version av något fint.
Ett raserat paradis. Ett dockhus. Kalla det vad du vill, men det är dubbelt - Och jag behöver komma bort därifrån.
Jag var bara tvungen att bestämma det. Göra mig redo.
Hur ska kunna komma ut ur min jävla drömvärld annars, Det är som en grådassig version av något fint.
Ett raserat paradis. Ett dockhus. Kalla det vad du vill, men det är dubbelt - Och jag behöver komma bort därifrån.
Igår kväll kom jag att tänka på mitt underbara rum hemma hos min mor i Deje. Det är ett ställe som verkligen speglar en bit av mig, där kan jag vara mig själv. Det knyter fast knutarna till den jag har varit lite hårdare. Det är jag, kikki, fast lite mera rökfri.
Där finns allt det jag älskar, alla kort på dom som betyder. Mina speglar & klotter från alla människor som velat skriva obetydliga saker. Mina drömfångare och det är där katterna som jag har växt upp med sover. Alltsammans får mig att minnas det jag en gång var. Min barndom och alla tårar den har fört med sig.
Det kan svida - Men man får aldrig glömma!
Glöm aldriga vad du är, försöker vara & en gång varit.
/Cristine Cili Laura Hellström
/Cristine Cili Laura Hellström
trött.
Så sjukt trött. Trött på det mesta, trött på den här jävla illusionen.
Fast är jag trött eller har jag bara tröttnat? På den här lilla bubblan som jag kallar liv.
Jag vet att man aldrig ska sluta kämpa, men jag har någonstans inom mig tröttnat på att göra det.
Ibland tappar jag bort vad jag kämpar för, och då behöver jag alla er som älskar mig, att påminna mig om det.
Jag känner mig ensam, och trött. Jag känner mig aldrig riktigt hemma. Ingenting är någonsin mitt.
Jag lever lite på att andra finns, men när jag väl kommer till något som är mitt så klarar jag inte av det.
Det är för mycket mig. Jag blir rädd för mig själv, för att vara ensam med mig själv. Jag måste ha lite av någon annan där. Så att jag kan fokusera på någon annan.
* Hade Det varit mitt så hade det varit fluffigt & Rökigt. Som en kram av mig. *
Jag behöver en sån som dig, en sån som beskyddar. En sån som inte ställer krav. Om du nu är sån?
Jag flyr.
Jag flyr den bittra vardagen.
Jag flyr mig själv & mina drömmar.
Jag flyr till illusionen om mig. Om en flicka som är lycklig.
Snälla stoppa mig. Få det att stå still ett tag. Så att jag får andas.
Fast är jag trött eller har jag bara tröttnat? På den här lilla bubblan som jag kallar liv.
Jag vet att man aldrig ska sluta kämpa, men jag har någonstans inom mig tröttnat på att göra det.
Ibland tappar jag bort vad jag kämpar för, och då behöver jag alla er som älskar mig, att påminna mig om det.
Jag känner mig ensam, och trött. Jag känner mig aldrig riktigt hemma. Ingenting är någonsin mitt.
Jag lever lite på att andra finns, men när jag väl kommer till något som är mitt så klarar jag inte av det.
Det är för mycket mig. Jag blir rädd för mig själv, för att vara ensam med mig själv. Jag måste ha lite av någon annan där. Så att jag kan fokusera på någon annan.
* Hade Det varit mitt så hade det varit fluffigt & Rökigt. Som en kram av mig. *
Jag behöver en sån som dig, en sån som beskyddar. En sån som inte ställer krav. Om du nu är sån?
Jag flyr.
Jag flyr den bittra vardagen.
Jag flyr mig själv & mina drömmar.
Jag flyr till illusionen om mig. Om en flicka som är lycklig.
Snälla stoppa mig. Få det att stå still ett tag. Så att jag får andas.
Snälla - Jag kvävs.
/Cristine Cili Laura Hellström
/Cristine Cili Laura Hellström
Common.
"Anorexia nervosa, nervös aptitlöshet, drabbar främst flickor i åldern 12-20 år. Anorexia nervosa kan börja som en oskyldig bantningsperiod där bantningen inte upphör utan övergår i självsvält. Den som är ung bör inte tveka att söka hjälp. Den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, kan erbjuda samtal med en psykolog.
Anorexia nervosa och bulimia nervosa är de två vanligaste ätstörningarna hos unga människor. Den som har anorexia nervosa är mycket rädd för att gå upp i vikt. Även om man väger alldeles för litet, uppfattar man sig själv som överviktig, samtidigt som ätande leder till ångest."
Såhär står det om anorexia på internet.
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Anorexia-nervosa/
Men hur är det att leva med en ätstörning?
Ur min egen synvinkel kan jag berätta att det är ett rent helvete. Det är en mardröm som man inte riktigt kan vakna upp ur. Det är svårt att prata om - kanske för att det finns så mycket fördomar? Kanske för att man skäms?
Jag har under flera år haft ätstörningar. Det har gått upp och ner mellan att bara känna sig tjock och att banta hårt. Jag har tränat som besatt i perioder och ibland inte ätit på flera dagar. Men det blev inte riktigt illa för än i vintras. Då slog anorexin till ordentligt och jag slutade äta helt nästan. Jag gick utan mat i fem dagar som mest, och svimmade några gånger av det. För att orka så gick jag på koffein tabletter och cigg. Ciggen gjorde mig inte piggare direkt, men det gav mig känslan av att få i mig något.
I texten högst upp står det att Anorexia Nervosa betyder "Nervös Aptitlöshet", det tycker jag är så himla fel beskrivet. Aptiten fanns där! Hela tiden, Varje dag var ett Krig mot hungern. Och även ett kamp för att döjla spåren av min störning.
Idag äter jag. Jag äter som jag ska och lite till ibland. Jag vann kampen mot maten alldeles själv - självklart fick jag massa stöd av de som står mig närmast. Men jag svälter inte mig själv längre, och jag har gått upp 15 kilo sen det var som värst. Ska jag gå ner i vikt så ska det vara på det rätta sättet - Det är min kamp nu.
Men sjukdomen är inte borta. Tankarna om mat är kvar, Ångesten är kvar, bilden av migsjälv är kvar.
Jag är inte klar än, jag är inte frisk, jag är inte lycklig. Men jag tog ett enormt steg åt rätt håll. Det är jag lycklig för, det gör mig stolt. Att ha en ätstörning är inte att vara svag - Men att komma ur en, och att vilja komma ur en, det är att vara stark. Jag är värd så mycket mer.
Jag skriver inte det här inlägget för att få någon slags tröst. Inte för uppmärksamhetens skull, och inte heller för att folk ska tycka att det är intressant som någon slags skvallerblaska.
Jag skriver detta för min egen skull. Det är en del av mitt sätt att bearbeta det som har hänt. Jag vill tala om att jag är stolt. Stolt över dit jag har kommit och stolt över den brutala ärligheten i inlägget. För det är vad det är. Ärlighet, för jag skäms inte längre. <3
Jag har under flera år haft ätstörningar. Det har gått upp och ner mellan att bara känna sig tjock och att banta hårt. Jag har tränat som besatt i perioder och ibland inte ätit på flera dagar. Men det blev inte riktigt illa för än i vintras. Då slog anorexin till ordentligt och jag slutade äta helt nästan. Jag gick utan mat i fem dagar som mest, och svimmade några gånger av det. För att orka så gick jag på koffein tabletter och cigg. Ciggen gjorde mig inte piggare direkt, men det gav mig känslan av att få i mig något.
I texten högst upp står det att Anorexia Nervosa betyder "Nervös Aptitlöshet", det tycker jag är så himla fel beskrivet. Aptiten fanns där! Hela tiden, Varje dag var ett Krig mot hungern. Och även ett kamp för att döjla spåren av min störning.
Idag äter jag. Jag äter som jag ska och lite till ibland. Jag vann kampen mot maten alldeles själv - självklart fick jag massa stöd av de som står mig närmast. Men jag svälter inte mig själv längre, och jag har gått upp 15 kilo sen det var som värst. Ska jag gå ner i vikt så ska det vara på det rätta sättet - Det är min kamp nu.
Men sjukdomen är inte borta. Tankarna om mat är kvar, Ångesten är kvar, bilden av migsjälv är kvar.
Jag är inte klar än, jag är inte frisk, jag är inte lycklig. Men jag tog ett enormt steg åt rätt håll. Det är jag lycklig för, det gör mig stolt. Att ha en ätstörning är inte att vara svag - Men att komma ur en, och att vilja komma ur en, det är att vara stark. Jag är värd så mycket mer.
Jag skriver inte det här inlägget för att få någon slags tröst. Inte för uppmärksamhetens skull, och inte heller för att folk ska tycka att det är intressant som någon slags skvallerblaska.
Jag skriver detta för min egen skull. Det är en del av mitt sätt att bearbeta det som har hänt. Jag vill tala om att jag är stolt. Stolt över dit jag har kommit och stolt över den brutala ärligheten i inlägget. För det är vad det är. Ärlighet, för jag skäms inte längre. <3
/Christine Cili Laura Hellström <3
Skänk gärna den här flickan en tanke! <3
http://www.aftonbladet.se/wendela/article2334108.abSjuk dag.
Idag har jag inte gjort mycket. Jag har bara varit jätte toksjuk. Det är jobbigt men med tiden hinner man tänka.
Jag har skissat upp Richards tattuering, Den blev bra och jag är nöjd!
Om någon är intresserad av att få sin tattuering uppskissad så kontakta mig!
Tokig Och Helt Operfekt. Men Fortfarande Ung.
Tokig Och Helt Operfekt. Men Fortfarande Ung.
/Christine Cili Laura Hellström
Saw.
Sitting here. Wasting time like i had all the time in the world.
Som en trasig porslinsdocka sitter jag här, iordning gjord och mina läppar täckta med rött läppstift. Så vacker - Men så trasig. Det känns som att jag skulle spricka av minsta lilla. Och så är det. Jag är så otroligt skör. Snälla ta hand om mig.
Fixa mig - du vet att jag är förstörd <3
Laga - det lilla som är kvar <3
/Christine Cili Laura Hellström
Som en trasig porslinsdocka sitter jag här, iordning gjord och mina läppar täckta med rött läppstift. Så vacker - Men så trasig. Det känns som att jag skulle spricka av minsta lilla. Och så är det. Jag är så otroligt skör. Snälla ta hand om mig.
Fixa mig - du vet att jag är förstörd <3
Laga - det lilla som är kvar <3
/Christine Cili Laura Hellström
Se Framåt.
Jag vill ta bort all drama. Allt och alla som sabbar lugnet. Jag behöver inte drama nu. Jag behöver lugn.
När ska jag bli vacker? Hur ska jag kunna hitta till mitt eget allt. Jag läste en sak på min bästa väns blogg som
fick mig att fälla en tår. Det var att man ska alltid älska sig själv och inte låta någon trampa på dig. Det är inte
många som gör trampar på mig, förutom jag. Jag trycker ner mig själv till det minsta tänkbara. Jag kan inte
sluta. Jag är grå. Mitt liv går i gråton, mitt humör går i grått, allt verkar göra det nu. Jag kan inte förstå att
jag lät mitt självförtroende flyga iväg sådär.
När ska jag bli vacker? Hur ska jag kunna hitta till mitt eget allt. Jag läste en sak på min bästa väns blogg som
fick mig att fälla en tår. Det var att man ska alltid älska sig själv och inte låta någon trampa på dig. Det är inte
många som gör trampar på mig, förutom jag. Jag trycker ner mig själv till det minsta tänkbara. Jag kan inte
sluta. Jag är grå. Mitt liv går i gråton, mitt humör går i grått, allt verkar göra det nu. Jag kan inte förstå att
jag lät mitt självförtroende flyga iväg sådär.
Vintern 2010 - Jag saknar dig.
Ett dygns tysthet, fick mig att förstå. Att det är hit jag längtar och vill nå.
Att jag vill va, det jag en gång var, eller bara var påväg att bli.
Jag började få kontroll - Jag började bli fri.
Det jag såg förbi var att jag egentligen satt fast.
Tyst och ensam i en stor lögn.
Jag glömde bort att jag inte bara kunde se vad alla andra såg, utan också
fick se vad jag dolde.
Jag slog mig fri från lögnen men sanningen gör ont.
Är det verkligen så? Att det jag dolt krossar mig.
Om dagarna drömmer jag tillbaka dit. Dit jag var påväg.
Dit jag ville nå.
Sluta blunda -men fortsätt gå.
/Christine Cili Laura Hellström
Att jag vill va, det jag en gång var, eller bara var påväg att bli.
Jag började få kontroll - Jag började bli fri.
Det jag såg förbi var att jag egentligen satt fast.
Tyst och ensam i en stor lögn.
Jag glömde bort att jag inte bara kunde se vad alla andra såg, utan också
fick se vad jag dolde.
Jag slog mig fri från lögnen men sanningen gör ont.
Är det verkligen så? Att det jag dolt krossar mig.
Om dagarna drömmer jag tillbaka dit. Dit jag var påväg.
Dit jag ville nå.
Sluta blunda -men fortsätt gå.
/Christine Cili Laura Hellström
Idag har jag och Kana lagat Mat.
Hej, idag skriver jag flitigt mitt första blogginlägg! Det fina headern har min vän Amanda gjort - Tack för det! : )
Idag har jag och min sköna böna Kana lagat mat hemma hos mig och Richard. Det blev quornbitar, makaronerw och ost. Jättefint med andra ord. Jag har även orienterat och pumpat min cykel. Enligt mig är det mycket bra att man kan göra det mitt i stan, Fast det ser så pinsamt ut, Bra tänkt där kommunen!
På röda rummet frågade jag om man verkligen fick ta en bok, för det står ju faktiskt det. Men hallå tänkte jag! Kan detta vara sant? Hon svarade i alla fall att det får man verkligen! Bra tänkte jag och tog en bok, gick hem och tänkte "Vilket kap!" Allt Gratis är bra!
Jag vill tappert avsluta detta inlägg med världens absolut finaste citat av Fredrik Reinfeldt:
"Det finns - och detta är inget försök att säga att något av det är så väldigt bra - Hårdporr som är väldigt förnedrande och annan porr som inte är det lika mycket. Sedan finns det någon slags lättporr-genre som är mer naket men inte så penetrerande. Haha. Nu låter det som om jag är väldigt insatt och tänker mycket på det här."
Idag har jag och min sköna böna Kana lagat mat hemma hos mig och Richard. Det blev quornbitar, makaronerw och ost. Jättefint med andra ord. Jag har även orienterat och pumpat min cykel. Enligt mig är det mycket bra att man kan göra det mitt i stan, Fast det ser så pinsamt ut, Bra tänkt där kommunen!
På röda rummet frågade jag om man verkligen fick ta en bok, för det står ju faktiskt det. Men hallå tänkte jag! Kan detta vara sant? Hon svarade i alla fall att det får man verkligen! Bra tänkte jag och tog en bok, gick hem och tänkte "Vilket kap!" Allt Gratis är bra!
Jag vill tappert avsluta detta inlägg med världens absolut finaste citat av Fredrik Reinfeldt:
"Det finns - och detta är inget försök att säga att något av det är så väldigt bra - Hårdporr som är väldigt förnedrande och annan porr som inte är det lika mycket. Sedan finns det någon slags lättporr-genre som är mer naket men inte så penetrerande. Haha. Nu låter det som om jag är väldigt insatt och tänker mycket på det här."
