trött.

Så sjukt trött. Trött på det mesta, trött på den här jävla illusionen.







Fast är jag trött eller har jag bara tröttnat? På den här lilla bubblan som jag kallar liv.
Jag vet att man aldrig ska sluta kämpa, men jag har någonstans inom mig tröttnat på att göra det.
Ibland tappar jag bort vad jag kämpar för, och då behöver jag alla er som älskar mig, att påminna mig om det.





Jag känner mig ensam, och trött. Jag känner mig aldrig riktigt hemma. Ingenting är någonsin mitt.
Jag lever lite på att andra finns, men när jag väl kommer till något som är mitt så klarar jag inte av det.
Det är för mycket mig. Jag blir rädd för mig själv, för att vara ensam med mig själv. Jag måste ha lite av någon annan där. Så att jag kan fokusera på någon annan.







* Hade Det varit mitt så hade det varit fluffigt & Rökigt. Som en kram av mig. *






Jag behöver en sån som dig, en sån som beskyddar. En sån som inte ställer krav. Om du nu är sån?




Jag flyr.
Jag flyr den bittra vardagen.
Jag flyr mig själv & mina drömmar.
Jag flyr till illusionen om mig. Om en flicka som är lycklig.

Snälla stoppa mig. Få det att stå still ett tag. Så att jag får andas.
Snälla - Jag kvävs.



/Cristine Cili Laura Hellström

Kommentarer
Postat av: Charlotte

Skön du ä ra!!

2010-09-23 @ 22:23:42
Postat av: Charlotte

Vackert=)

2010-09-23 @ 22:24:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback